Mai Tai
Har man precis gjort sin egen orgeat vore det alkoholkulturellt självmord att inte bjuda sig själv och sin älskade på en Mai Tai.
Den Mai Tai som vunnit störst framgångar har sina anor från Trader Vics polynesiska restaurang i Oakland, Kalifornien. Sägnen säger att the Trader (Victor Jules Bergeron, Jr.) en eftermiddag 1944 svängde ihop den här drinken till några besökande vänner från Tahiti. Efter ett par utdragna sippar på den undersköna drycken utbrast en av vännerna, Carrie Guild, ”Maita’i roa ae!”, vilket betyder ungefär ”Inte av denna värld! Fantastiskt!”. Den nya drinken fick därmed namnet Mai Tai.
När Mai Tai sedan lanserades någon mer publikt så hävdade Trader Vics rival, Don the Beachcomber, att han hade skapat drinken redan 1933. Efter en närmare titt på ingredienserna kan man snart konstatera att det är ganska stor skillnad på de bådas drycker. Don the Beachcombers variant innehåller t.ex. falernum istället för orgeat. För mitt vidkommande så spelar mandelsirapen än väldigt betydelsefull roll i en Mai Tai. Jag har ännu inte provat Don the Beachcombers variant och ska därför inte uttala mig om varken dess tillkorta- eller tillångakommanden. Vi kan i alla fall konstatera att det finns två drinkar med samma namn. I det här sammanhanget talar vi om Tader Vics version fråm 1944.
I alla fall… Mai Tai blev snabbt en stor succé och serverades i princip på varenda sylta runt om i USA på 50- och 60-talen. Den fick sedan en prominent roll i Elvis film Blue Hawaii (1961) och tappade väl inte nämnvärt i popularitet efter det…
Drinken har dock bytt skepnad ett antal gånger under årens lopp. I originalet ska det vara 17-år gammal J. Wray & Nephew-rom, en dryck som inte längre går att få tag på. Det finns 12-åriga och 21-åriga från samma producent. Den 21-åriga finns på Systembolagets beställningssortiment för 999 kronor. Under 70-talet byttes Wrey & Nephew-romen ut mot en mix av mörk jamaikansk rom och rom från Martinique. Jag har inte så värst många romsorter att tillgå så jag brukar köra på en del vit rom och en del mörk. Är man romkonnässör och sitter på en spännande samling så är det ju bara att mixa på, och hitta sin favoritkombination. Sen bjuder man gärna över mig när man hittat en spännande variant.
Mai Tai passar de flesta gommar. Den har en vass sötma från orgeaten, frisk syra från limefrukten och citruslikören och sköna kryddiga toner från romen. ”Mandelaversionister” göre sig dock inget besvär. Den har en kraftig, söt mandeldoft, men blir aldrig sliskig i munnen. Citrusfrukerna gör att balansgången på den slaka linan går alldeles förträffligt. Min egen orgeat har betydligt mer smak av apelsinblomsvatten än vanlig ”köpeorgeat”. Det adderar så klart en blommighet till drinken och en extra smakdimension som i alla fall jag tycker är riktigt intressant. Risken för mitt vidkommande, nu när det finns apelsinblomsvatten i kylskåpet, är att jag kommer att börja skvätta det lite här och där… ugnsstekt falukorv… riesling… te… ärtsoppa…
Det här är en kalasdrink helt enkelt, dvs den gör sig bra på kalas. Den har en festlig skrud och kittlas och kramas hela vägen från tungspets till magsäck. Garnera efter humör och kalastema. The sky is the limit… även om jag själv har lite svårt för överdådigt utsmyckade drinkar (och tjejer).
Mai Tai (originalet)
Receptmakare: Trader Vic
- 6 cl 17-år gammal J. Wray & Nephew-rom
- 1,5 orgeat (recept på orgeat)
- 1,5 cl Holland De Kuyper Curaçao
- 1 knapp cl sockerlag med vaniljton
- 3 cl limejuice
Skaka med massor av is och sila upp i isfyllt glas. Garnera efter hjärta och humör.
Mai Tai #2
- 3 cl vit rom
- 3 cl mörk rom
- 1,5 cl Cointreau
- 2,5 cl orgeat (recept på orgeat)
- 3 cl limejuice
Skaka med massor av is och sila upp i isfyllt Old Fashioned-glas. Garnera efter behag.
Skål!